Mer om mig

Jag skriver mest för fackförbundspress, organisations- och specialtidningar. Det blir mycket ekonomi och arbetsmarknad, även från EU, men även ”lättare” material om det italienska samhället. Emellanåt gör jag även jobb från Sverige. Dessutom skriver jag krönikor regelbundet och gör ibland korta direktsända nyhetskommentarer för teve.

Jag har byggt upp ett viktigt kontaktnät inom den italienska administrationen, vilket gjort att jag till exempel  kunnat göra exklusiva intervjuer med ministrar (vilket är i det närmaste omöjligt för svenska frilansjournalister). Dessutom har jag lyckats med konststycket under åren att intervjua ”omöjliga” personer inom kultur och näringsliv, både inom och utom Italien. Trots det lovar jag aldrig att lyckas – men försöka går alltid!

Min italienska är i stort sett perfekt, och jag läser och skriver språket som om det vore mitt modersmål. Det händer ofta att intervjupersonerna frågar varför jag som är italienska jobbar för svenska tidningar. När jag skriver från EU är det så klart engelskan som gäller oftast men eftersom Italien har många fler ledamöter än Sverige, kommer min italienska och mina kontakter härifrån väl till pass.

Jag bor på landet mellan Florens och Pisa, i en del av ett medeltida hus som jag och min avlidne sambo köpt tillsammans. Jag reser och jobbar i hela Italien, tidigare tillsammans med mina två söner, som nu är så stora att de står på egna ben, och i många år den underbara blandrashunden Petronella som inte längre finns med oss. Jag försöker leva så ekologiskt som möjligt, och köper större delen av min mat direkt från producenterna. Jag lever verkligen mitt i det italienska samhället, med allt det för med sig – och det ger mig både jobbuppslag, hysteriska anfall och goda skratt.

Jag och mina söner fortsatte våra liv utan vår älskade sambo och pappa Riccardo, som dog i cancer 2011. Vår resa genom sjukdomen och sorgen var fantastisk, ofta oerhört svår, men även med många tillfällen av ren lycka. I dag känner jag mig rikare än innan allt detta hände.