Arbetaren som röstade Grillo

Han har alltid röstat rejält till vänster.

Men i parlamentsvalet i februari lade Mauro Borghi sin röst på komikern Beppe Grillos proteströrelse.

Trots det tror han på koalitionsregeringen och dess möjligheter att föra Italien ur den djupa krisen.

I Italien har krisen bitit sig fast. Alla håller hårt i plånboken, och ingenting rör på sig. Industrin går varje månad allt sämre och arbetslösheten växer. En italienare av åtta är utan jobb, många av dem utan någon ersättning alls för den uteblivna inkomsten.

Mauro Borghi och hans familj har inte detta problem. Han jobbar som renhållningsarbetare för ett privat bolag i staden Empoli i närheten av Florens, medan hans fru arbetar med förståndshandikappade inom den offentliga sjukvården. Trots det är det svårt att få ekonomin att gå ihop.

– Allt kostar mer hela tiden, medan lönerna i princip står stilla. Mer skatter, höjda avgifter på allt – vi måste vara försiktiga med våra pengar, konstaterar Mauro.

– Jag fattar inte hur de familjer som bara har en lön överlever. Det finns några på jobbet som har partnern arbetslös, men vi pratar aldrig om det.

När det var dags för parlamentsval i februari blev det Beppe Grillos Femstjärnerörelse som fick hans röst. Det var, som för de allra flesta som röstat på Grillo, ett sätt att visa de traditionella partierna missnöjet och hur lite förtroende väljarna har för dem.

– Jag har alltid röstat ganska mycket åt vänster, även om jag aldrig varit extremist eller politiskt aktiv. Den här gången kändes det viktigt att protestera mot politikernas omoraliska sätt att styra, men jag kommer inte att rösta på dem igen. De har ingen plan, och jag tycker Grillos negativa syn på EU är tragisk, förklarar Mauro.

Han är inte ensam om att tänka så. Nya opinionsundersökningar visar att Beppe Grillos rörelse skulle tappa över hälften av sina väljare vid ett val i dag. Demokratiska partiet, vars väljare kommer från vänstern och kristdemokraterna tillsammans, skulle öka, trots att de allierat sig med Berlusconi i regeringen och alla trodde att detta skulle få dem att rasa.

– Jag tycker inte att den här regeringen känns fel, snarare är den demokratisk. Två tredjedelar av väljarna hade valt något av de två partierna, och eftersom Grillo sagt nej till att stödja en regering med enbart Demokratiska partiet fanns det inget val. Fast jag tror inte att koalitionen kommer att hålla speciellt länge, säger Mauro.

Förutom att göra något för att få Italien att ta de första stegen ur den djupa krisen, anser Mauro att den här regeringen har ett enda, viktigt uppdrag.

– Göra en ny vallag, så att vi inte hamnar i samma situation nästa gång, med tre lika stora partier som inte vill stödja varandra. När de har gjort den tycker jag vi ska gå till val, och då är det troligt att jag röstar på Demokratiska Partiet, bara de får en partiledare som känns ny och fräsch, förklarar han.

Han är inte pessimist inför framtiden, även om han tror att italienarnas ovilja att acceptera nyheter kan göra förändringar svåra.

– Italien drar på många och stora problem sedan en lång tid tillbaka. Vi måste förändra hela samhällsstrukturen, få bort byråkratin och ändra mentalitet. Tyvärr är det vanligt bland oss italienare med folk som tycker det är okej att lura andra, till exempel genom att inte betala skatt, konstaterar Mauro.

– Det är synd att det är så här, för vi italienare skulle kunna ha det lika bra som till exempel fransmännen. Jag drömmer om ett mer jämlikt samhälle rent ekonomiskt, där alla har möjlighet att överleva.

Kristina Wallin

Namn: Mauro Borghi

Ålder: 51

Lön: Cirka 12600 efter skatt

Familj: Frun Alessandra Brotini som arbetar med förståndshandikappade, sönerna Giulio 11 och Giovanni 8.

Bor: I trerumslägenhet som är deras egen