Det goda i livet

Under första halvlek sprang han, gjorde karriär och ägnade sig åt barnen.Nu är P-O Lagergren i andra halvlek, har trappat ner och odlar kärleken till livet.Och det gör han ofta i Toskana, som blivit hans andra hem.Hans motto är ”Njut av det goda i livet”.

 

Solen skiner över kullarna utanför Florens. Vinden blåser kallt från de snöklädda Apenninerna, men inne i P-O Lagergrens hus är det varmt och ombonat. Han tar leende emot och visar lådan med jordgubbar som han inte kunde motstå på marknaden.

– Jag vet ju att det inte är säsong än, fast de kommer från Sicilien så då kändes det okej. Ibland måste man ge efter för frestelserna, skrattar han.

P-O Lagergren skrattar ofta, men pratar gärna om allvarliga ämnen. Som till exempel om hur skilsmässan förändrade hans liv för några år sedan.

– Den blev till slut en fantastisk lärdom. Jag har gått ute i trädgården och gråtit, men jag har också sökt hjälp för att lägga pussel om vem jag är och om vilka mina föräldrar var. I dag känner jag att jag har landat, konstaterar han.

Han fortsätter att jobba som konsult i Sverige, där han har en pråm nere vid Klippan. På den bor han när han är i Sverige, och där har han utvecklingskurser för företag, där han får deltagarna att laga mat och prova olivolja.

– Jag är ingen bra kock, men jag är bra på att få folk att laga god mat, säger han och skrattar igen.

– Grejen är att själva förberedelserna inför en måltid är en sådan fantastisk möjlighet att jobba med en grupp. VD står och rör i risotton precis som alla andra, gränserna försvinner.

Han ivrar mycket för detta med maten som förenar och river barriärer. Själv är han noga med det han äter i dag, och när han är nere i lägenheten han hyr på den toskanska landsbygden, blir det långa marknadsbesök varje lördag. Då väljer han råvaror och pratar med försäljarna som han lärt känna genom åren.

– Det är något av det bästa med Italien, att bli sedd. Jag känner att jag får en identitet. Jag lyckas helt enkelt leva bättre här nere. Omtänksamheten är nog en av Italiens bästa sidor, medan respekten människor emellan är det bästa med Sverige.

P-O använder händerna mycket när han pratar, precis som italienarna. Enligt honom själv blommar det ut när han kommer hit ner, medan han är mer kontrollerad i Sverige.

– Fast bara när det gäller kroppsspråket. I dag har jag lämnat den vita skjortan och slipsen även när jag jobbar, jag är mer avslappnad och känner inte längre pressen på att vara först vid rödljuset. Nej, det är faktiskt helt okej om jag kommer fyra eller femma också.

P-O växte upp i Redbergslid, med pappa Holger och mamma Kerstin som hade en färghandel och älskade stora fester.

– Vi brukade till exempel ha egna midsommarfester vid sommarhuset i Björboholm, med massor av inbjudna. Pappa spelade och vi hade jättekul, kommer han ihåg.

Pappan hade förmågan att se möjligheterna i livet, något som sonen tagit med sig. Från honom fick P-O också ett råd på hur han skulle bära sig åt i livet.

– Var inte bäst och inte sämst, håll dig i mitten, men stick ut lite grann. Bara så där så att du märks. Det var ett bra råd, säger P-O och ler igen.

När det var dags att flytta hemifrån blev det trappuppgången bredvid mamma och pappa. Blivande frun Susanne flyttade snabbt dit hon också. Livet flöt på, men det kom inga barn trots att läkarna inte hittade några fel.

– Vi bestämde oss för att adoptera, i maj blev vi godkända föräldrar och i juni var Susanne redan gravid. Det var nog första gången jag verkligen insåg vilken kraft vi har i våra hjärnor.

P-O började jobba med personalutveckling inom detaljhandeln, och hamnade så småningom på Ikeas huvudkontor. Där lärde han känna Ingvar Kamprad, som lärde honom att inget är omöjligt, bara man vill.

– En dag sa han till mig ”Jag ska möblera Östeuropa”. Jag svarade att det var omöjligt, det fanns ju en mur. ”Inget är omöjligt för Ikea” blev svaret. Och han fick ju rätt, jag har tänkt mycket på det sedan, berättar han.

Han gick vidare och blev bland annat konsult, med uppgift att motivera anställda och få grupperna att fungera bättre.

– I början var jag väldigt teknisk, men med tiden har jag gått mer över till den mänskliga sidan av relationerna. Det är så intressant! utbrister han.

Entusiasmen är påtaglig när P-O pratar om det han tycker om i livet. Det är lätt att dras med av hans engagemang när han berättar om något. Det är inte svårt att förstå att han lyckades övertala resten av familjen att prova på att flytta till Italien 2002.

– Det var en fantastisk upplevelse, även om vi inte stannade. Främst barnen ville hem till sitt vanliga liv i Sverige igen, förklarar han.

Fast något hade förändrats inom både honom och frun Susanne. De skrev en bok ”Det goda i livet” som handlade om deras fysiska och mentala resa till Italien. Och så kom skilsmässan och omstarten i livet.

Nu lever P-O för att varje dag leta reda på det goda i livet. Visserligen har han svåra dagar han också, speciellt som han förlorade sin syster förra året, men sedan hittar han något att glädja sig åt igen.

– I år fick jag till exempel världens bästa julklapp. 16 dagar tillsammans med min 21-årige son, säger han med ögonen som lyser.

Projekt har han alltid, men det finns ett som han vårdar ömmast av alla. Det handlar om ett nytt ”Bonkatofta”, som pappan kallade deras sommarställe.

– Jag vill skapa ett nytt Bonkatofta ute i skogen någonstans, för min och min systers barn, där vi kan träffas och umgås allihop tillsammans. Något riktigt enkelt ska det vara, konstaterar P-O Lagergren.

– Det känns också rätt att sluta cirkeln och hitta en länk till vår familjs historia. Lite som det blivit med pråmen, för jag brukade gå med morfar där nere i Klippan och titta på båtarna. Då kunde jag inte ens föreställa mig att jag en dag skulle ha en egen pråm!

Kristina Wallin