Grannbråk

Tvåårige Youssefs enda skuld var att hans mamma bråkade med grannarna i lägenheten under.

Därför högg Rosa Bazzi och Olindo Romano ihjäl honom, tillsammans med mamman Raffaella, mormor Paola och grannen Valeria Cherubini som kom för att se vad som hände.

Även om grannbråken sällan blir så här blodiga i Italien, är hot och även fysiska skador inte ovanliga.

Vanligaste orsakerna? Tvätten som droppar, hunden som skäller eller bilen som står på fel parkering.

Raffaella Castagna bodde med sin man Azouz Marzouk och tvåårige sonen Youssef i en lägenhet i Erba, strax norr om Milano. Hennes liv var fullt av liv och stoj, även innan sonen föddes.

Rosa Bazzi och Olindo Romano levde ett lugnt och enkelt liv. Allt var inrutat, från väckarklockans första ringning för Olindo klockan fem på morgonen, till sänggåendet klockan nio på kvällen.

Det var alltså redan från början bäddad för en rejäl grannkonflikt. Och det dröjde inte länge förrän det var öppet krig mellan Raffaella och paret Rosa och Olindo.

En god vän till Raffaella berättade under rättegången att de firade Raffaellas födelsedag en lördagskväll 2001, när paret kastade en hel blomvas på balkongen där festen pågick. Sedan stod de nedanför och hotade alla närvarande, som snabbt bestämde sig för att tillkalla polis.

Detta var bara början. Rosa och Olindo ville ha total tystnad klockan nio på kvällen, något som Raffaella och hennes växande familj inte kunde erbjuda. Konflikten växte hela tiden, och ett år innan massakern 11 december 2006 blev Raffaella slagen av Rosa ute på gården, under ett gräl om en tvättställning.

Raffaella anmälde det hela och 13 december skulle det rättegången ha startat. Kanske var det därför Rosa och Olindo tog med sig domkraft och kniv upp på första våningen för att slå ner och knivhugga Raffaella, hennes son och hennes mamma, för att sedan tända eld på lägenheten. Ett grannpar som kommit för att se vad som hände blev nedhuggna de också, men mannen överlevde på grund av en medfödd missbildning på halspulsådern (den sitter inte där alla vi andra har den).

– Har du sett vad bra vi sover nu? var det enda Rosa sa till Olindo om de döda grannarna veckorna efter blodbadet.

Det var den överlevande grannen som efter några veckor kunde kommunicera med omvärlden igen och då berättade för polisen att det var Olindo som knivskurit honom. Efter ett par veckors spaningar beslöt sig åklagaren för att häkta dem och de erkände massakern efter bara några dagar.

Nu har Rosa och Olindo dömts till livstids fängelse. Under rättegången hade de ändrat version, och nekade till allt, men bevisen och vittnesmålet från den det överlevande offret vägde tungt. Antagligen hade de insett under de många månaderna i häktet, att de inte skulle få vara tillsammans mer.

– Spärra in oss hela livet om ni vill, bara vi får vara tillsammans i samma cell, sa Olindo till åklagaren under de första förhören.

Detta har alltid varit deras sätt att leva, de två ensamma mot resten av världen. Under rättegången förra året berättade även andra grannar om de stora problem de haft med paret. En kvinna kände sig tvungen att flytta, eftersom hon inte kunde visa sig utan att Rosa började hota och trakassera henne.

Men hur kunde det gå så långt? Varför reagerade inte grannarna tidigare? Ingen hade någonsin anmält paret, förutom Raffaella, och ingen hade tagit de påhoppade grannarna i försvar.

Normalt sett försöker de flesta hålla sig utanför konflikter här i Italien. Man undviker till och med att anmäla grannar, även om de gör något olagligt, eftersom man är rädd att skapa en ny grannkonflikt.

Med tanke på statistiken kanske det är ett klokt sätt att handla. De fastighetsansvarigas organisation Anammi räknar med att det pågår cirka åtta miljoner grannkonflikter i Italien just nu. Två miljoner av dem ligger hos advokat eller i domstol. Det kostar totalt de inblandade tre miljarder euro (drygt 32 miljarder svenska kronor) per år.

– Till mig kommer främst personer som anser att de betalar för mycket av de gemensamma kostnaderna, eller för att de inte är överens om var gränser går för gemensamt och privat ägande, berättar Paolo Giunti som är advokat i Florens distrikt.

Att gå till advokat för att lösa en grannkonflikt kostar mellan 15000 och 50000 kronor, beroende på hur komplicerat fallet är och om man vill gå vidare till hovrätt. Därför väljer de flesta andra lösningar.

Lara håller till exempel på att flytta. Hon står inte ut med grannen ovanpå längre.

– Första gången han spelade piano klockan tio på kvällen gick min man och bad honom snällt om han kunde sluta, eftersom barnen skulle upp till skolan dagen därpå och inte kunde sova. Svaret blev att han ville känna sig fri att göra vad han ville i sitt eget hem, berättar hon.

– Han sätter på stereon på högsta volym så fort han är hemma, eller så spelar han piano till sent på kvällen. Vi har försökt att få honom att förstå på alla sätt och vis, men nu kände vi att det inte gick längre. Det första jag kollade i nya lägenheten var att sovrummen inte hade någon annan lägenhet intill dem.

Rädd för repressalier har hon aldrig varit, något som däremot Luca levt med under många år.

– Våra grannar anklagar oss för allt möjligt och har flera gånger låtit sin advokat skicka brev. De har hotat oss, dottern skrek till och med en gång ”jag ska döda er”. Även om vi försöker strunta i dem och leva vårt eget liv, så finns rädslan där hela tiden. När massakern i Erba hände var det första jag tänkte att det skulle ha kunnat vara vi som var offren, förklarar han.

Nu har det blivit lugnare, för Luca och hans fru gick till domstol för en skada på deras lägenhet och vann. Grannarna blev så tillplattade att de aldrig mer hört av sig. Nu bråkar de med de andra grannarna i stället.

– Personligen har jag aldrig haft klienter som haft problem med hot, men jag vet att det förekommer. Generellt sett är det nog så att den som vänder sig till advokat är mindre utsatt för hot, eftersom det är en person som vet vad han eller hon vill och inte försätter sig lika lätt i ett underläge, konstaterar Paolo Giunti.

I Erba blev det precis tvärtom. Raffaella Castagna reagerade på grannarnas hot och slag genom att polisanmäla, och det blev antagligen den utlösande faktorn för massakern.

– Där talar vi om starkt störda personer, och egentligen inte så mycket om en vanlig grannkonflikt. Jag har också stött på personer som Rosa och Olindo, som lever i en ständig konflikt med grannarna. Om de slutar att bråka med en så börjar de med en annan, berättar Paolo Giunti.

Vad bråkar italienarna om? För hög ljudnivå hos grannarna är den största orsaken till konflikter. Sedan kommer användningen av de gemensamma utrymmena. Vatten som droppar ner från balkongen ovanför är också orsak till många konflikter. Men den här typen av konflikter kommer alltså sällan till advokat.

– De händer att folk kommer hit med den typen av problem, men jag försöker övertyga dem om att det inte är någon idé att starta en rättsprocess. Det är nästan omöjligt att en domare tar ett beslut när det gäller droppande blomvaser eller en skällande hund, om det inte är flera familjer som blir störda av samma sak, förklarar Paolo Giunti.