Grillo och journalisterna

Hans politiska rörelse har fått över en fjärdedel av rösterna i det italienska parlamentsvalet.

Men komikern Beppe Grillo vägrar att prata med italienska journalister, och försöker få alla rörelsens representanter att göra likadant. Han talar öppet om sitt förakt för italienska media och låter sig enbart intervjuas av utländska tidningar.

Ett demokratiproblem?

Inte för majoriteten av italienarna, som har oerhört lågt förtroende för media och journalister.

Om man skulle beskriva läget i Italien i dag i en enda mening skulle man kunna säga så här: missnöjet med politikerna växer lika mycket som den ekonomiska krisen. Italienarna, som till större delen har vägrat att inse allvaret i landets situation, har tröttnat på att ha politiker som inte lyssnar på deras krav på förnyelse och neddragningar av politikernas förmåner.

Därför fick komikern Beppe Grillo och hans politiska rörelse 5 Stelle (5 Stjärnor) en enorm succé i parlamentsvalet i februari. Italienare i alla åldrar och med helt olika politiska uppfattningar valde att lägga sin röst på rörelsen som en protest mot de traditionella politiska partierna.

En av Beppe Grillos käpphästar är att italienarna ska få demokratin att fungera igen. Och enligt honom ska det ske genom hans blogg, som står för det nya och revolutionerande. Media tillhör det gamla och ska helt ignoreras.

Grillo hävdar att de italienska journalisterna är okunniga, partiska och att de går i partiernas ledband. När någon tidning stänger jublar han och skriver på sin blogg att han och hans rörelse kommer att se till att alla stänger.

Alltså ställer han aldrig upp på intervjuer eller debatter med andra politiker. För dem som blir invalda i kommun, region och parlament finns den stenhårda regeln att de inte får vara med i tevedebatter och helst inte låta sig intervjuas av några journalister alls. Några har redan slängts ur rörelsen av Grillo själv för att de gått emot detta och dessutom vågat kritisera hans roll inom rörelsen.

Enbart senatens och deputeradekammarens gruppledare har rätt att uttala sig för pressen. De har gjort presskonferenser där det varit förbjudet att ställa frågor. De uttalar sig i princip enbart via pressreleaser, på bloggen eller via sina egna facebooksidor.

Italienarna reagerar inte på detta. De ser generellt sett inte något demokratiproblem i en sådan här inställning. Att Beppe Grillo inte svarar på frågor anser hans anhängare är normalt, eftersom media ändå inte förstår.

– Visst är detta ett problem för demokratin. Om Berlusconi hade gjort på samma sätt hade det blivit ett ramaskri, men få reagerar på att Grillo gör så här eftersom han anses annorlunda mot de andra politikerna, konstaterar Ferruccio de Bortoli, som är chefredaktör på Italiens största dagstidning, Corriere della Sera.

Corriere har hållit en neutral linje genom hela valkampanjen, något som är ovanligt i Italien.

– Det är sant att vissa italienska dagstidningar och teveprogram öppet stöder olika partier, och det är ett problem. Samtidigt är mångfalden en garanti för att media ändå fungerar som en pelare i demokratin.

Men finns det inte risk för att media enbart blir en megafon för 5 Stelle, eftersom de vägrar att svara på frågor?

– Jo, men vi måste fortsätta att skriva om dem även om de vägrar att svara. Åtta miljoner italienare har röstat på dem, och vårt uppdrag är att visa hur de fungerar och vilka motsägelser som finns i deras budskap och handlingar, förklarar Feruccio de Bortoli.

Att Beppe Grillos rörelse 5 Stelle fick 25,6 procent i parlamentsvalet utan att vare sig han eller någon kandidat varit med i teve eller låtit sig intervjuas av tidningarna är kanske ett tecken på att media inte har så mycket makt som vi gärna vill tro?

– Snarare en väl utstuderad kommunikationsteknik. Beppe Grillo har fått media att prata oerhört mycket om honom, utan att någonsin prata med honom, förklarar Cristian Vaccari som forskar i politisk kommunikation vid Bolognas universitet.

– Dessutom är det ett sätt för honom att visa att han är annorlunda mot de andra politiska ledarna. Ett sätt att profilera sig alltså, konstaterar han.

På sin blogg använder sig oftast Beppe Grillo av förolämpningar och påhopp på de andra politiska ledarna, och även på dem som inte tänker som han själv. Det går att kommentera, men han svarar aldrig på kommentarer, och de mest kritiska plockas bort.

– Detta kan vara något som hans väljare reagerar på. Att han inte pratar med media är inget problem för dem, eftersom italienarnas förtroende för media är lågt. Däremot växer missnöjet mot att inte ens hans egna väljare har möjlighet att konfrontera sig med honom. Detta är också tvärtemot hans slogan om att 5 Stelle kommer att införa verklig demokrati i Italien igen, säger Cristian Vaccari.

Dem kände journalisten och författaren Curzio Maltese på dagstidningen La Repubblica känner Beppe Grillo väl. Han umgicks med honom för många år sedan, och är en av de få som fått intervjuer med honom, om än för flera år sedan.

– Grillo är en duktig försäljare, och han behöver inte konfrontera sig med andra politiker för att vinna. Snarare tvärtom, han säljer bättre på det här sättet. 5 Stelle är ett av de få partier som har ett registrerat varumärke, som ägs av Beppe Grillo, och han har alltså ekonomiska intressen att försvara, säger han.

– Italienarna är vana vid politiker som uppför sig som diktatorer. Journalisterna är svaga inför dessa fenomen, eftersom de inte har allmänheten bakom sig. Därför blir media lätt som ett hov runt härskarna. Tyvärr saknas ofta stolthet bland italienska journalister, som känner sig lite skyldiga eftersom de vet att media ofta stått för nära politiken.

Enligt Curzio Maltese följer Beppe Grillo det mesta som skrivs i de italienska tidningarna, även om han öppet hävdar att de är av urusel kvalitet.

– I hans komikershower använder han alltid material från tidningarnas undersökande journalistik. En kollega till mig ville till och med att vi skulle stämma honom för intrång på vår copyright, skrattar Maltese.

Beppe Grillo gick på långfredagen ut på sin egen internetradio och förolämpade den då ganska anonyme journalisten Vasco Pirri från nyhetsbyrån Italpress för att han skrivit att ett av språkrören öppnat för möjligheten att 5 Stelle röstade på en regering om premiärministern stod utanför de politiska partierna. Det är emot Grillos officiella linje, och Vasco Pirri blev utpekad som ”en ung journalist som skriver vad som helst för att tjäna en hundralapp på en artikel”.

– Det är klart att det aldrig är trevligt att bli påhoppad så där, speciellt när han förolämpar mig för att jag inte har en fast anställning. Men jag har försökt ta det från den humoristiska sidan, genom att tacka honom för att han kallar mig ung fast jag är 40, berättar Vasco Pirri, som plötsligt blev ett känt namn bland kollegorna i alla fall.

Vasco Pirri jobbar som journalist i deputeradekammaren, och har börjat lära känna de invalda ledamöterna från 5 Stelle.

– Jag förstår att Beppe Grillo inte vill att de ska prata med pressen, för de är oerhört okunniga om hur förhållandet politiker/journalist ser ut, och har inte förstått än hur vi jobbar. Därför är det lätt att de säger något dumt, konstaterar han.

– Men medan Beppe Grillo har stängt kommunikationen med media helt, är det inte så med parlamentsledamöterna från hans rörelse. Jag tror att de kommer att vänja sig vid oss så småningom och få ett mer öppet förhållande till pressen. De måste nog snarare börja kommunicera med oss journalister i parlamentet, annars kommer inte deras arbete att fungera som det ska.

Corriere della Seras chefredaktör Ferruccio de Bortoli har också blivit förolämpad av Grillo.

– Jag kommer personligen aldrig att tala med honom igen. Jag kräver respekt från dem jag intervjuar, på samma sätt som jag respekterar dem. Hans diktatorsfasoner och förakt för media är förnedrande för Italien, som har många duktiga journalister. Här görs mycket undersökande journalistik av hög kvalitet, och det är till exempel därför italienarna i dag är medvetna om hur politikerna slösat med våra pengar, säger han.

Fotnot: Journalisten har sökt de kommunikationsansvarige på 5 Stelle för en intervju, men när de fått se frågorna, bland annat om problemet med demokratin inom rörelsen, vägrade de att svara.