Den organiserade brottsligheten har aldrig frodats som just nu.
Inget land är längre immun mot dessa grupper, och nya föds ständigt.
Trots det är en av Europas främste experter på fenomenet, den italienske antimaffia-åklagaren Luigi De Ficchy, optimist inför framtiden.
Maffian går att bekämpa, om man använder rätt metoder – och får den politiska makten med sig.
Det är inte svårt att förstå var antimaffiaåklagarna håller till. Utanför byggnaden står en rad skottsäkra bilar och välbeväpnade poliser bevakar ingången. En metalldetektor vid ingången kontrollerar att inga vapen kommer innanför murarna.
Men den totala säkerheten är omöjlig att nå, det visar de våldsamma maffia-attentaten i Italien i början av 1990-talet. Då dog två av de främsta maffiaåklagarna i Italien, Giovanni Falcone och Paolo Borsellino, trots att de hade stor bevakning kring sig, och maffian lyckades även genomföra bombdåd i Rom och Florens.
– Detta hade det positiva med sig att staten vaknade till och satte in hårdare tag mot maffian. Nu har den sicilianska maffian blivit svagare, den traditionella ledningskupolen, La Cupola, är krossad, men organisationen är långt ifrån död, konstaterar Luigi De Ficchy.
Han har precis kommit tillbaka från en antimaffia-konferens i Bulgarien när vi träffas på hans kontor i Rom. Han har feber och en begynnande influensa, men plikten kallade honom till jobbet i dag i alla fall. Den som jobbar med maffia och organiserad brottslighet kan jobba precis hur mycket som helst.
– Vår uppgift är att koppla ihop brottsundersökningar från hela Italien, för att se sambanden. Det är nämligen oerhört viktigt när det gäller organiserad brottslighet att inte varje polis- eller åklagarmyndighet arbetar ensam. Här i Italien har arbetet mot den organiserade brottsligheten fått ett rejält lyft sedan DNA kom, förklarar han.
Den italienska antimaffia-åklagarmyndigheten (Direzione Nazionale Antimafia, kallad DNA) var en idé som Giovanni Falcone haft innan han dödades. Den startade i början av 1992 och det är domarväsendets högsta instans som utser dess chef. För sina undersökningar använder den sig av en specialkår inom polisväsendet, Direzione Investigativa Antimafia (Ledningen för Antimaffiaundersökningar), kallad DIA.
Italien har en rad olika maffior, eller grupper av organiserad brottslighet, att brottas med. Förutom den traditionella maffian, som har sina rötter på Sicilien men numera har ekonomiska intressen över hela landet, finns Ndrangheta från Kalabrien (oerhört stark just nu, med nästan total kontroll över kokainhandeln), Sacra Corona Unita från Apulien och Camorran från Neapel. Men problemen stannar inte vid de inhemska maffiorna.
I Italien finns även rumänsk, albansk, kinesisk och rysk maffia. Plus flera andra, mindre strukturerade grupper, som trots det klassas som organiserad brottslighet. De samarbetar med varandra hela tiden, för att få praktiska och ekonomiska fördelar, precis som på internationell nivå.
Den rumänska maffian är välorganiserad, om än inte lika synlig som andra. Den albanska maffian har en stark pyramidstruktur, stor solidaritet medlemmar emellan, och har snabbt exporterats i hela Europa. Det är den grupp som allra mest har inspirerats av den italienska maffian, med starka familjeband och hot mot dem som inte följer reglerna.
Den kinesiska maffian är oerhört reserverad, visar sällan upp våld utåt och är svår att penetrera. Den ryska maffian är kanske den penningstarkaste just nu, och har enorma ekonomiska intressen världen över. Den är också extra svår att komma åt, eftersom intresset i Ryssland för att bekämpa den är svalt enligt De Ficchy.
– De ser maffian som något som ger extra arbetstillfällen, plus att det allmänna kaoset gör maffian mindre intressant. Vi ser just nu hur grupperna i de baltiska staterna organiserar sig, och de möter inget eller lite motstånd. Överhuvudtaget är det svårt med samarbetet med de före detta östländerna, konstaterar han.
Luigi De Ficchy är expert på hur maffiorna rör sig internationellt. Några större band med terroristorganisationerna finns enligt honom inte, eftersom de har helt olika mål med sina verksamheter, men däremot använder de sig gärna av samma kanaler. De största affärerna görs inom vapen-, drog- och människohandel, men när den organiserade brottsligheten vill tvätta pengarna investerar den gärna i restaurangbranschen.
– Det finns ställen i Italien där den ryska maffian köpt upp nästan allt inom restaurangbranschen, för de ärliga krögarna klarar inte av att stå emot den illojala konkurrensen, säger Luigi De Ficchy.
– Något vi lärt oss är att vi måste vara mer rädda för det vi inte ser, än det vi ser, konstaterar han och ler snett.
Vi talar om situationen i Sverige och när jag berättar om attentat mot polishelikoptrar och mot polisstationer gör han en grimas.
– Det var illa. Vi som trodde att Sverige skulle klara sig. Fast egentligen vet vi ju att det inte längre finns några lyckliga oaser, i kaoset efter murens fall har hela samhället förändrats, konstaterar han.
– Det viktiga är nu att Sverige reagerar snabbt, och inte gör samma misstag som till exempel Italien gjorde på 1980-talet. Då bildades Sacra Corona Unita i Apulien, men ingen lyssnade på varningarna och sedan var det för sent för att krossa dem.
Sverige är inte ensamt om att ha sett den organiserade brottsligheten explodera det senaste decenniet. I andra länder, som till exempel Österrike och Belgien, börjar det även komma fram fall av korruption inom den offentliga förvaltningen.
– I Italien behöver maffian inte korrumpera, de har så stor kontroll över territoriet att det oftast räcker med att de begär för att få det de vill ha. Sverige har en lång tradition av ärlighet, förhoppningsvis räcker det för att stå emot, men inget land kan ses som immun mot korruptionen från den organiserade brottsligheten. Det gäller alltså att komma först, och hitta sätt som försvårar, innan fenomenet är ett faktum, säger Luigi De Ficchy.
Hur ser han på framtiden, är han pessimist?
– Nej, jag tror att det går att begränsa och minska den organiserade brottslighetens inflytande, det tycker jag vår erfarenhet visar. Men för att komma dit krävs snabba politiska beslut och vi får aldrig underskatta de olika fenomenen. Annars kommer vi alltid att komma till skott för sent.
Kristina Wallin
GODA RÅD:
Luigi De Ficchy har stor erfarenhet av brottsliga grupper, eftersom han arbetat med Röda Brigaderna, bland annat med fallet Aldo Moro, innan han koncentrerade sig på maffior. Med sin 30-åriga erfarenhet som bakgrund ger han lite allmänna råd om arbetet mot den organiserade brottsligheten.
Underskatta aldrig situationen och gruppernas farlighet. De kan vara betydligt bättre organiserade än det ser ut, och ha förgreningar långt bort.
Om det förekommer hot mot enskilda polismän är det oerhört viktigt att de får stöd från hela kåren, och speciellt från sina chefer. Detta är ett relativt ovanligt arbetssätt inom den organiserade brottsligheten, som hellre attackerar hela polisväsendet. Enskilda polismän bör i vilket fall som helst inte användas på så sätt att de exponeras.
Dessa typ av brott kräver specialiserad polis, inte den lokala poliskåren alltså. Dels på grund av dessa gruppers stora farlighet, dels på grund av hotbilden mot de lokala poliserna.
Kampen mot den organiserade brottsligheten kräver att staten organiserar sig snabbt, med centrala myndigheter som kan överblicka dessa gruppers verksamhet över hela riket och även utomlands.
Samarbete över gränserna, med andra polis- och åklagarmyndigheter är ett måste. Bra internationella organisationer är FN:s UNDCP i Wien, och EU:s Eurojust i Haag. Försök få så många personliga och direkta kontakter som möjligt, byt telefon- och faxnummer så slipper du alltid gå genom de officiella och långsamma kanalerna.
Utan ett rejält medvetande från den politiska makten, med snabba lagförändringar och starka ställningstaganden mot den organiserade brottsligheten, är en stor del av verksamheten dömd att misslyckas. Det gäller alltså för polis- och åklagarmyndigheter att ta även egna initiativ för att komma i kontakt med riksdag och regering.
Kristina Wallin 